Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Elna - 30 november 2008 00:44

Nu har jag gjort färdigt min julkalender och den blev jättefin, trots brist på pysselmaterial. (Det är inte den på bilden). De senaste åren har jag gjort egna julkalendrar. Det är mycket roligare än att köpa en vanlig tavelkalender eller chokladkalender.


För nåt år sedan gjorde jag en kalender med bara Triss-lotter! Dyrt som satan, men ack så roligt. 600:- betalade jag och vad jag minns vann jag ungefär 125:- men det var det värt. Året efter gjorde jag kalendern med blandade lotter. Tia-lotter på de flesta dagarna men Triss på söndagarna, Lucia och Julafton. Också dyrt. Men jag vann mer på Tia-lotterna än på Triss vad jag minns!


I år gör jag en "gör det"-kalender! Jag skriver olika saker på baksidan av små julfärgade lappar med datumen på och sätter upp dem huller om buller på en julig bakgrund. T.ex "pyssla ihop fint julpynt", "brodera en sköldpadda", "ring en vän", "lyssna på Brahms", "ät en lussebulle", osv. Allt ska vara roliga saker, inga måsten. Det går att variera i oändlighet!

Av Elna - 28 november 2008 23:38

Jag har tänkt på Primark i veckor. Försökt hitta en lämplig dag att gå på. För jag har hört massor om den berömda butiken. Sett påsar överallt på stan. Alla säger att man måste välja sin besökstid med omsorg. "Gå tidigt, helst vid öppningstid". "Gå ABSOLUT inte på helger". "Passa dig för löningsdag". "Har du inte varit på Primark's än?! Du MÅSTE gå dit!" "Det är sinnessjukt billigt där!" "Fast jag hittade inte så mycket där." "Är det värt att gå dit då?" "Självfallet!"


Jag har föreställt mig en blandning av Ullared och H&M fast ännu billigare. Hela denna veckan har jag tänkt att jag ska gå dit, eftersom jag inte haft så mycket att göra. Tyvärr har jag varit förkyld och därför velat ta det lugnt, iallafall de första timmarna på dagen när man är som värst. Så även idag. Men så resonerade jag med mig själv; klockan var två, det regnade ute, löningsdagen hade precis svischat förbi, det var fredag. VAFFAN, jag går till Primarks! Jag var trots allt sugen på att hitta på nåt, sugen på att göra av med pengar. Och på Primarks gör man inte av med jättemycket pengar på ingenting. Man får en SÄCK med saker för jättemycket pengar.


Vid tre var jag på Primarks. Knökat med folk och värre blev det per sekund. Det låg gigantiska högar med fula tröjor som folk våldsamt grävde i i entrén. Köerna som blottades var 40 meter långa. Människor ropade efter varann, stog i vägen, knuffades, trampade på kläder som hamnat på golvet. Efter en stund insåg jag att det var nu eller aldrig och så gick jag lös med min tygsäck till kundkorg. Jag slet åt mig ett par smaragdgröna velourbyxor ur en stor klädhög och gick till kamp.


Ett par slitsamma timmar senare, med en välfylld tygsäck till kundkorg, hungerkramp och huvudvärk stod jag utanför affären. Chockad över att jag överlevt. Överraskad över att den 70 meter långa kön visade sig ha ett slut.

Det var billigt. Sanslöst billigt. Och det var dumt att åka dit en fredagseftermiddag efter löning, hungrig och förkyld. Men jag är ändå nöjd, för jag lyckades hitta en del troféer till löjligt låga priser och det var, minst sagt, en upplevelse! Primarks är en blandning mellan Ullared och H&M. De har ungefär samma klädutbud som H&M, om inte tillochmed bättre. Fina smycken för 15:- styck. Fuskpälsjackor för 250:-. Helfestliga korsetter för 80:-. Exakt likadana väskor som man hittar på Åhléns till en femtedel av priset. 5-pack bomullsstrumpor för 25:-. BH's för 35:-. Cocktailklänningar för 150:-. Prisvärt tycker jag!


Nästa gång ska jag gå en mitt-i-veckan-morgon så att jag kan få prova lite kläder också, för den kön övergick mitt förstånd idag.

Av Elna - 26 november 2008 16:19

...Och DÄR fick kommentaren "Du din feta gris!" en annan innebörd...

Av Elna - 25 november 2008 22:27


Just nu är jag i en fixar-period. Kontaktar folk om viktiga saker.

Jag irriterar mig på en sak när man mailar "viktiga" personer.

Man sitter jättelänge och knåpar omsorgsfullt på det perfekta mailet där man får med precis allting man vill säga/fråga med bra retorik och formuleringar. Sen får man en jävla gåta av förkortningar till svar. Typ:


"Hej ja det låter fint. Ang spf får vi se. Ska höra med KA

/J."


Jag förstår att denna "viktiga person" säkert skriver tusentals mail varje dag och därför inte hinner lägga ner lika mycket energi på texten som jag, men vafaaan!! Kan man inte unna sig lite radbrytningar, lite välformulerade meningar, skriva ut förkortningar så man fattar vad det handlar om och för sjutton gubbar skriva ut sitt eget namn?! Ett litet MVH Johan tar väl inte så lång tid att skriva?


Jag slår vad om att denna "viktiga person" inte ens har det så himla stressigt på jobbet. Han sitter säkert och slösurfar för det mesta. Eller så spelar han minröj och är rädd för att sumpa bästa omgångens tid när han måste svara på nyinkomna mail.


Fy för lata viktiga personer.


Av Elna - 24 november 2008 21:30


En av myskvällarna i Malmö spårade ur i en tretimmars tjuvlyssning med kvävda skratt.


Jag och min pojkvän har en etagevåning (5rok) och hyr därför ut två (för tillfället 3) av rummen till två (snart tre) ungkarlar (nära vänner). Lägenheten är så stor så att vi kan sitta på nedanvåningen i vardagsrummet och ha myskväll framför TV:n medan de har stor fest på ovanvåningen. Om dörren till festrummet är stängd funkar det mycket bra iallafall. Vid halvtvå spårade det hela ur och en rejäl fyllediskussion inleddes i hallen på ovanvåningen. Halva sällskapet var i festrummet med stängd dörr och hög musik och andra halvan stod i hallen.


Tre tenorer. En bög (B). En som ännu inte kommit ut ur garderoben (HB). En hetero som agerade medlare (H). Samtalsämnet satt i festrummet (J). Alla mycket berusade. Ungefär såhär lät det:


B: Erkänn att du är kär i J.

HB: Jag älskar J på alla tänkbara sätt, fast jag tänder inte på honom!

B: Hur menar du då?

HB (med stor inlevelse): Vi kan göra precis allt, precis allt tillsammans, om man kunde bajsa i kors skulle vi göra det! Vi runkar av varandra, vänner gör sånt! Fast vi skulle aldrig kunna tända på varandra.

B (lite upprörd): Räknas inte "att runka av varandra" till sex då? Hur tror du vi gör?

H: Det är ganska intimt, men HB menar nog inte riktigt så.

HB: Det kan man väl göra, vänner emellan, men jag tänder inte på honom! Jag älskar allt med J, han är så fin, så smart, så rolig. Men jag är fortfarande inte bög. Jag tänder på tjejer.

B: Jag tycker att du kan tala om det för honom då. Att du älskar honom.

HB: Fast jag är inte bög. Det är bara honom i hela världen jag känner så för. Han är den finaste människan jag vet. Men jag skulle aldrig kunna ha analsex med honom.

B (förolämpad): Men hur tror du vi gör?! Du vågar bara inte erkänna det, gå och prata med honom nu!

HB: Fast vad skulle jag säga och vad skulle det leda till?! "J, jag tycker du är jättefin på alla sätt men jag tänder inte på dig"?!

B: Men skulle du inte vilja kyssa honom då?

HB: Absolut, en kyss kan ju inte skada.

H: Men alltså, det är väl inget fel i att älska sina vänner? Jag älskar båda er två, fast jag attraheras bara av tjejer!

HB: Jag älskar er också! Men det är bara J jag kan göra precis allt med.

B: Gå och prata med J nu. Säg till honom hur mycket du tycker om honom så får du se hur han svarar. Det kommer känns mycket bättre när du har lättat ditt hjärta.

H: Men J's flickvän då? Vad skulle hon säga?!


Ja, och såhär höll de på i tre timmar. Vid halvfem tystnade det tvärt och vi anade att det hade hänt något. Att HB hade avslöjat sina känslor för J. Efter en stund gick vi upp för att säga godnatt. I festrummet satt en lättad B, en chockad J, en tyst HB och en H som försökte hålla stämningen uppe. Jag tror de fattade att vi hade hört precis varenda ord och så sade vi godnatt med ett pinsamt kvävt skratt.


Det här var den mest urspårade fyllediskussionen någonsin. Komplett. Att man dessutom fick tjuvlyssna var pricken över i:et. Med hysteriska skratt i tystnad. Jag hörde att både B och HB sov hemma hos J eftersom de bor i Köpenhamn och inte kunde ta sig hem. Undrar hur det blev dagen efter? Bakisångest eller lättnad?

Av Elna - 24 november 2008 17:13


Min vecka hemma var välbehövd och alldeles, alldeles underbar.

Förutom att jag blev sjuk av mardrömsresan dit. Dunderförkyld med halshesa, snor, slem, feber, host och lock för öronen. Jag överlevde med gudarnas-gåva-Treo och en pojkvän som pysslade hand om mig. Vi gick promenader, streck-kollade på serier och umgicks med folk i den mån jag pallade. Vi åkte till Köpenhamn och gick på konsert med Kapellet på Nya Operan. Vi hade fest hemma med drinkar, glögg och finöl. Och sen var jag tvungen att åka till London igen, en sista vända.


Om tre veckor får jag åka hem för gott. Jag längtar helt hyseriskt mycket till dess. Vi ska fixa en julgran som ska vara minst 3,08 meter hög och pynta den så mycket vi kan. Vi ska göra egen glögg och baka lussebullar. Sen ska vi fira julafton på varsitt håll, men efter det ses vi igen och då ska vi göra iordning inför Nyårsfesten.


Här sitter jag och längtar i mitt lilla slitna studentrum. Ingen mat har jag hemma och här är kallt som sjutton. Det är så kallt att jag fortfarande inte har samlat kraft för att gå och duscha. Jag har pälsat på mig så mycket jag kan, med halsduk, raggsockar och vante. Bara en vante för annars kan jag inte styra musen på datorn. Snoret rinner och jag hostar hejdlöst. Och jag glömde såklart hostmedicinen i Malmö. Bara tre veckor kvar nu...

Av Elna - 24 november 2008 16:51

Resan till Malmö i tisdags blev en mardröm. Jag sov i femminutersomgångar på flygbussen och flyget. När jag gjort mitt ärende i Köpenhamn åkte jag till centralen för att byta tåg och fick vänta i 20 minuter. När jag satte mig på en bänk började mannen brevid mig prata. Jag tog honom för en dansk alkis, men icke.


Han var en livs levande krigsveteran. Han hade precis kommit från Afghanistan där han hade krigat som bara den. Jag blev rädd och övervägde att gå, men stannade kvar av nyfikenhet. Han pratade sluddrigt och frågade om jag inte såg att han var militär eftersom hans ansikte var sårigt och blodigt. Sen blev han tårögd och rösten var på väg att spricka då han berättade att han precis förlorat en av sina bästa vänner där nere. Vad svarar man på det liksom? Han berättade skakande att han blivit ombedd att klä sig i full mundering och åka till sin döda bästa väns änka för att dela den sorgliga nyheten, precis som på film. Hans vän var 22 år gammal.


Där någonstans hade mina 20 minutrar försvunnit och jag gick ursäktande från bänken, mot tåget, tagen av hela scenen.


Jag har aldrig någonsin varit i närheten av krig. Min pojkvän brukar säga att Sverige är inte krigsskadat utan fredsskadat. Den enda relation jag har till krig och soldater som dör är via nyheter, dokumentärer och filmer. Och nu, plötsligt, blev jag indragen i en livs levande soldats misär! Det var surrealistiskt! Jag tänkte hela tiden att det lika gärna kunde varit en scen ur en film, men det var verklighet. På köpenhamns hovedbanegård. 


Coolt, sorgligt och omskakande.

Av Elna - 17 november 2008 17:49

Inatt ska jag åka hem till Malmö! Och nej, jag ska inte segla hela vägen...


Nattens tidsschema:

22:00-02:00 ha resfeber, packa och försöka att inte somna.

02:00 göra matsäck och fixa det sista.

02:51 ta nattbuss till flygbussen

03:40 åka flygbuss till stansted

04:55 checka in och gå igenom säkerhetskontrollerna med mina 3 kilo smuggelkokain

06:45 hitta gaten och trängas i kön

07:15-10:00 kapa flygplanet och störta i Turning Torso

10:00 hitta bagaget på kastrup

10:30 ta mig till Esplanaden i köpenhamn och göra buisness

11:00 ta tåget till Malmö

11:30 slänga mig i tv-soffan big time


Jag tycker inte att det är så konstigt att jag har resfeber. Det är ju hur många saker som helst som kan gå snett. Tänk om jag missar Turning Torso liksom?!

Presentation

Omröstning

Känner du mig?
 Ja
 Nej
 Bara via Fummel

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2009
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards