Kollade just mitt saldo på banken och började fundera över ekonomin.  

Om jag varit ekonomiskt oberoende skulle jag: köpa ett litet chateau och ha en egen stjärnkock. Arrangera konserter för mig själv, haha. Köpa ett par fioler, en miljonfiol för konserter och en slitochslängfiol för fyllespel. Inreda mitt hem med äkta Gustavianska möbler. Ha arablyxgardiner i alla rum. Äta gåslever minst en gång i veckan (jag vet att gässen tvångsmatas, gåslever är mitt svar på päls). Ha en egen lägenhet i London och ett par andra i några andra stora städer. Ge en massa fina presenter. Gå på massage minst ett par gånger i veckan. Skaffa barn. Köpa mac. Köpa fet studio till min pojkvän i julklapp.

Så är mina värderingar just nu iallafall. Sunt? Gör det bättre själv då?

Just i detta ögonblick har min pojkvän sina närmsta vänner på besök i Malmö och de har gått på kalas hos en gemensam vän. Varför i hela fridens namn är jag ända borta i London alldeles ensam? Jag har varit både bitter, ensam och missunsam över detta faktum, men ikväll hände ett mirakel. En bekant ville gå på bio med mig! Jag har inte varit på bio på evigheter, men ikväll blev det äntligen av. Vi såg en sprillans ny brittisk komedi och tog ett par öl efteråt. Så just nu är jag faktiskt varken bitter, ensam eller missunsam, jag är snarare tillfreds! Om man jämför hur den senaste veckan har varit vill säga...

Jag kan nog med belägg säga att denna vecka har varit en ny upplevelse för mig. Jag har alltid trott att jag var en av de lyckligt lottade med starkt psyke, och visst har jag förhållandevis starkt psyke, men inte så starkt som jag trott. Denna vecka har begreppet höstdeprision fått en ny innebörd för mig. Jag trodde tidigare att deprision var något man styrde över själv, att man kunde säga åt sig själv att rycka upp sig eller, om man kände för det, gräva ner sig i tyckasyndomsig-träsket. Nu har jag insett att man inte kan det, iallafall inte i "riktig" deprision. Jag har kämpat som en dåre hela veckan med att försöka rycka upp mig, men ingenting jag har gjort har funkat.

Och såklart att jag får ångest i flera lager också. Första lagret består av grundfaktorerna ensamhet, hemlängtan, stress, tristess. Andra lagret består av att jag överhuvudtaget har ångest. Tredje lagret består av att jag verkar vara maktlös över min hjärna. Fjärde lagret är att jag egentligen borde skylla mig själv och försöka göra något åt saken. Femte lagret säger sig självt; att jag väver in mig i FLERA olika ångestlager och inte kan nöja mig med bara ETT.

Såhär har min hjärna hållt på, utan att jag har kunnat röra ett finger. Nu (ta i trä) tror jag dock att jag anar ljuset i tunneln. Lite umgänge kan göra underverk. Nu har jag bara lite lätt prestationsångest inför min fiollektion imorgon som jag, på grund av all annan ångest, inte förberett mig tillräckligt väl inför. Ångest is THE SHIT, bokstavligt talat. Tur att jag inte får uppleva det så ofta (ta i trä).

Todeloo

ps. Todeloo är nog den löjligaste hejdå-frasen jag vet, men jag måste bara dela min fantastiska upptäckt. Todeloo måste betyda "till toan" på engelska, dvs. "to the loo". Fan att Elna Einstein inte kommit på det tidigare. Varför har ingen berättat det för mig? ds.

...dagen efter orkesterkonserten!

Då ska jag sätta igång med en massa pyssel, hihi!

...nästa Malmö-visit!

Jag ska vara i Malmö nästan en vecka och bara äta goood mat, sova mycket, mysa och kalasa!

...min julkalender!

Jag ska pyssla ihop en alldeles egen julkalender med små "gör det"-lappar! Den ska innehålla allt från "gör en loop-the-loop" (hjärngympa) till "fixa julklapp till X". Det kommer bli grymt!

...sista veckan här i London!

Då ska jag köpa massa julklappar och göra allt jag har missat under dessa månaderna. Och ha konsert med min trio!

...jullov!

Jag har bestämt att jag ska ha en hel veckas kvalitétstid med min pojkvän och bara göra sånt som faller oss in!

...JUL!

Då jag mysa med familjen och kusinerna och laga en massa julmat! Sen ska jag ge och få julklappar. Hihi!

...vår Nyårsfest!

Vi ska ha jätterolig nyårsfest i vår kungliga etagevåning på möllan! Vi har redan börjat planera vår galna delikatessbuffé... Dock måste gästerna betala för sig själva eftersom vi inte är så rika, haha!

Sådärja. Redan på lite bättre humör!

Konserten i lördags gick förvånansvärt bra. Trots Stockhausen-eländet lyckades jag (nästan) fokusera och hålla tvångstankarna i chack. Däremot var jag alldeles slut i både kropp och knopp efteråt, så Halloweenfesten var inte ett alternativ (jag slapp alltså beslutsångesten). Istället sträckkollade jag ett par avsnitt Medium, kom på senare att det kanske är ett hyfsat substitut till Halloweenfirande...

Söndagen blev en alltför kort rekreationsdag. Jag har kommit fram till att jag behöver två vilodagar mellan varje tung prestation. Jobba hårt en dag, sen två dagar vila. Eller jobba hårt en vecka, sen två veckor vila. Är inte det ganska vettigt? Synd bara att det inte går ihop sig just nu; igår var det igång igen med ett nytt orkesterprojekt. Ingen vila, ingen ro.

Detta projekt spelar vi dels publikfriande romantisk musik och dels publikfriande modern musik. Romantisk musik brukar vara medelsvår; rolig att spela och logisk på sina sätt. Modern musik är desto svårare; ofta superkrångliga, känsliga och snabba rytmiska passager och atonala melodier, dvs. motsatsen till romantisk musik. Sånt får jag ångest av. Man inser efter första pinsamma repet att det är helt omöjligt att fuska sig igenom och att man kommer bli tvungen att lägga X antal timmar på att försöka lära sig helvetet. Palla!!! Därför är jag lite deppad just nu.

Jag behöver något roligt att se fram emot. Hmm.

Ja så var det dags igen. Överallt ser man pinsamma människor som har klätt ut sig till något som ska föreställa antingen spexigt, läskigt eller sexigt. De flesta misslyckas totalt. Jag tycker bara de är pinsamma.

Till saken hör att det är halloweenfest hemma också och alla som bor här är bjudna. Ägarna har pyntat i källaren i en vecka nu och det är praktiskt taget oigenkännerligt. Jag har alltså hamnat i en knivig situation. Jag skulle vilja umgås med folk och få dricka lite vin eller öl, men inte med de människorna. Det är rätt smidigt att kunna bli full på hemmaplan så att man slipper oroa sig för nattbussar, rattfyllerister och våldtäktsmän. Jag vill absolut inte vara svikaren som inte dyker upp när det bjuds till fest, en s.k banger. Men vad fan gör man när det är maskerad??? Det finns något som heter självaktning i min värld och den blåses bort som en tom plastpåse i vinden om jag skulle sätta på mig en maskeradkostym. Särskilt under Halloween-förhållanden. Jag menar, de givna temata är inte några bra signalement för mig. Jag skulle nog tillochmed säga att spexigt, läskigt eller sexigt i utstyrsel-väg skulle matcha mig ganska dåligt.

Min enda lösning på problemet är att klura ut en klockren humor-utstyrsel, typ gravidmage (det är ju tillochmed ganska läskigt), och bli aspackad. Eller så skiter jag helt enkelt i att gå dit.