Resan till Malmö i tisdags blev en mardröm. Jag sov i femminutersomgångar på flygbussen och flyget. När jag gjort mitt ärende i Köpenhamn åkte jag till centralen för att byta tåg och fick vänta i 20 minuter. När jag satte mig på en bänk började mannen brevid mig prata. Jag tog honom för en dansk alkis, men icke.

Han var en livs levande krigsveteran. Han hade precis kommit från Afghanistan där han hade krigat som bara den. Jag blev rädd och övervägde att gå, men stannade kvar av nyfikenhet. Han pratade sluddrigt och frågade om jag inte såg att han var militär eftersom hans ansikte var sårigt och blodigt. Sen blev han tårögd och rösten var på väg att spricka då han berättade att han precis förlorat en av sina bästa vänner där nere. Vad svarar man på det liksom? Han berättade skakande att han blivit ombedd att klä sig i full mundering och åka till sin döda bästa väns änka för att dela den sorgliga nyheten, precis som på film. Hans vän var 22 år gammal.

Där någonstans hade mina 20 minutrar försvunnit och jag gick ursäktande från bänken, mot tåget, tagen av hela scenen.

Jag har aldrig någonsin varit i närheten av krig. Min pojkvän brukar säga att Sverige är inte krigsskadat utan fredsskadat. Den enda relation jag har till krig och soldater som dör är via nyheter, dokumentärer och filmer. Och nu, plötsligt, blev jag indragen i en livs levande soldats misär! Det var surrealistiskt! Jag tänkte hela tiden att det lika gärna kunde varit en scen ur en film, men det var verklighet. På köpenhamns hovedbanegård. 

Coolt, sorgligt och omskakande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Glad Påsk i efterskott!   Jag ids inte riktigt skriva blogg längre. Det var liksom mest ett tidsfördriv för mig under tiden jag var i Don Lon. Skrivarinspirationen dog ut totalt när jag kom hem. Sen var det ju så att jag inte hade så mycket annat at...

Nu har jag varit i min sommarby och firat jul med halva tjocka släkten! Det var jättemysigt, fast lika stressigt som alltid trots att alla önskat sig en lugn jul. Det blir så med min släkt. Alltid panik, särskilt när maten ska fram och under julklapp...

Igår kläckte pojkvännen en briljant julklappsidé. Hans kära far har ett fantastiskt intressant vokabulär, som en gamle skribent han är, och det inte utan att min pojkvän och hans syster lagt märke till det. De har alltså suttit och skrivit ner alla f...

Ååå så skönt det är. Äntligen hemma för gott. Slippa gå och lägga sig ensam om kvällarna. Träffa alla man saknat. Slippa prata engelska. Kunna diska sin disk med riktigt diskmedel och riktig diskborste. Sitta i en ordentlig soffa. Surfa med snabbt in...

Om tjugo minuter ska jag börja göra mig iordning, gå på toa en sista gång, packa på mig väskorna, och vandra till busshållplatsen i ösregn. Just nu är mitt rum en opersonlig håla med en massa väskor. Tjejen som ska bo här efter mig har varit här och ...