Om jag bara fick äta en sak resten av mitt liv skulle jag välja att äta ägg.

Det går verkligen att variera i det oändliga. Kokt, stekt, äggröra, omelett, pannkaka, och alla möjliga tänkbara efterrätter. Sen jag flyttade till London har jag verkligen levt på ägg. Fast det har mest blivit äggröra eftersom non-stick-stekpannan jag köpte visade sig vara en katastrof där allting fastnar och bränns. Däremot kan man variera äggröra i oändlighet också med en massa konstiga ingredienser; korv, surimi, pesto, lök, ost, paprika, bacon, keso, feta, brödkrutonger. Fast det är förstås Latmans. Det är tråkigt att laga mat till sig själv, så jag slänger bara i det som finns hemma. Inte alltid jättegott, men det mättar och jag får i mig det jag behöver (tror jag). Man kan tro att jag längtar hem till Malmö och min pojkväns glädje över att laga mat...

Fler smarriga rätter där ägget är av stor betydelse:

Gubbröra, Räkmacka, dessertmousser av alla de slag, Crème Brûlée, puddingar, Spagetti Carbonara, Kalvdans, Solöga, kokt ägg med kaviar, spenatsoppa (har alltid ett kokt ägg i), Parfaît, Pasta (iallafall färskpasta består för det mesta enbart av ägg och mjöl), Påskägg, Paj, Majonäs (inte en rätt, men ändå) och Maräng.

Och vad har jag ätit till middag ikväll?   ÄGG!

Efter fem tunga timmar i orkestern vänder sig min pultis* mot mig:

 - I think you look like a squirrel.

 - A what?!

 - A squirrel.

 - What?!

 - Yeah, I think it's your hair tail and your smile.

Vafan? Jag kan inte bestämma mig för om det är en förolämpning eller en komplimang. Jag trodde först hon skulle säga att jag liknade en skådis, men tji fick jag. Visst är ekorrar fruktansvärt söta när de skuttar omkring med sina stora fina svansar, men man vill ju inte direkt se ut som en gnagare när man ler?

* En "pultis" är den man delar notställ med i orkestern.

_____________________________________________

 Uppdatering onsdag 12/11 18:09

Idag tittade min pultis plötsligt på mig igen och sade:

 - You look much better with your hair down.

Det måste innebära att ekorrekommentaren var en förolämpning. Konstig människa. Sen dess har jag tänkt ut den ena svar-på-tal-meningen efter den andra, typ: "Mind your own buisness, You might look good, and I play good. And I think playing good is most important right now." Fast jag kommer förstås aldrig våga säga nåt. Typiskt mig.