Just i detta ögonblick har min pojkvän sina närmsta vänner på besök i Malmö och de har gått på kalas hos en gemensam vän. Varför i hela fridens namn är jag ända borta i London alldeles ensam? Jag har varit både bitter, ensam och missunsam över detta faktum, men ikväll hände ett mirakel. En bekant ville gå på bio med mig! Jag har inte varit på bio på evigheter, men ikväll blev det äntligen av. Vi såg en sprillans ny brittisk komedi och tog ett par öl efteråt. Så just nu är jag faktiskt varken bitter, ensam eller missunsam, jag är snarare tillfreds! Om man jämför hur den senaste veckan har varit vill säga...

Jag kan nog med belägg säga att denna vecka har varit en ny upplevelse för mig. Jag har alltid trott att jag var en av de lyckligt lottade med starkt psyke, och visst har jag förhållandevis starkt psyke, men inte så starkt som jag trott. Denna vecka har begreppet höstdeprision fått en ny innebörd för mig. Jag trodde tidigare att deprision var något man styrde över själv, att man kunde säga åt sig själv att rycka upp sig eller, om man kände för det, gräva ner sig i tyckasyndomsig-träsket. Nu har jag insett att man inte kan det, iallafall inte i "riktig" deprision. Jag har kämpat som en dåre hela veckan med att försöka rycka upp mig, men ingenting jag har gjort har funkat.

Och såklart att jag får ångest i flera lager också. Första lagret består av grundfaktorerna ensamhet, hemlängtan, stress, tristess. Andra lagret består av att jag överhuvudtaget har ångest. Tredje lagret består av att jag verkar vara maktlös över min hjärna. Fjärde lagret är att jag egentligen borde skylla mig själv och försöka göra något åt saken. Femte lagret säger sig självt; att jag väver in mig i FLERA olika ångestlager och inte kan nöja mig med bara ETT.

Såhär har min hjärna hållt på, utan att jag har kunnat röra ett finger. Nu (ta i trä) tror jag dock att jag anar ljuset i tunneln. Lite umgänge kan göra underverk. Nu har jag bara lite lätt prestationsångest inför min fiollektion imorgon som jag, på grund av all annan ångest, inte förberett mig tillräckligt väl inför. Ångest is THE SHIT, bokstavligt talat. Tur att jag inte får uppleva det så ofta (ta i trä).

Todeloo

ps. Todeloo är nog den löjligaste hejdå-frasen jag vet, men jag måste bara dela min fantastiska upptäckt. Todeloo måste betyda "till toan" på engelska, dvs. "to the loo". Fan att Elna Einstein inte kommit på det tidigare. Varför har ingen berättat det för mig? ds.