Det trodde inte mina kära grannar.

Bakgrundsfakta:

Jag är musiker, jag behöver öva X antal timmar om dagen. Där jag bor bor det ungefär 20 musiker, varav 15 av dem vill öva. Därför har "ledningen" arrangerat två övningsrum, båda med flyglar i, som man får öva max två timmar om dagen i. Eftersom folk bor i byggnaden och icke-musikerna förmodligen försöker plugga en del hemma är övningsrummen bara tillgängliga 9-17, resp. 9-23. Med simpel matematik kan man räkna ut att alla inte får plats. Därför har de en bokningslista som sätts upp 9:00 varje måndagmorgon, och då bokar man för hela veckan, upp till två timmar om dagen varje dag.

• första måndagen gick jag ner för att boka mina timmar 9:00, veckans schema var redan fullt.
• andra måndagen gick jag ner 8:50, jag kom på plats 13 (fick kassa övningstider).
• tredje måndagen 8:45, plats 12.
• fjärde måndagen 8:35, plats 11.
• femte måndagen 8:20, plats 10.

IDAG, sjätte måndagen, var jag mordlysten. Idag gick jag ner, fullpackad med dator, hörlurar och en film, 07:47. NOLL SJU FÖRTIOSJU!! JAG VAR FÖRST! HA!

Måtte mina grannar ha tänkt: "Oh, dear Heaven! We got ourselves a competitor!" Moahahahaa!

Imorgon...

...ska jag äta genuin holländsk mat i ett brittiskt hem med en valthornist från Amsterdam och en pianist från Australien. Och dricka vin från Tesco. Det måtte bli intressant.

Hej Hallå!

Alla har vi väl små hobbies. Jag är särskilt dragen till pilliga saker såsom pyssel och logikpussel. Därför har jag på senare år börjat sy. Dels för att det är sjukt roligt att handla tyger och fantisera om vad man ska sy för något men också för att det kräver en viss tankeverksamhet. Särskilt om man ska hitta på egna mått och design, vilket jag alltid gör. Jag tycker absolut bäst om att sy väskor med fiffiga fack och lösningar, särskilt eftersom jag alltid har tyckt att befintliga väskor är för fula för min smak. Jag klarar absolut inte av läderväskor, de är oftast väldigt fula och dåligt designade (de snuskigt dyra designerväskorna är riktigt fula). Det ska vara flickigt, kompakt, välplanerat och i något fint tyg. Här är en liten handväska jag sydde för nåt år sen:

Herregud. När jag flyttade in här för en dryg månad sen fick jag ett tjockt häfte. På första sidan stog det "Welcome" och det var ju trevligt. Sen följer inte mindre än SJU sidor om deras knäppa "fire safety"-information. HERREGUD säger jag bara.

Utdrag ur häftet:

"PLEASE NOTE - for safety reasons the following are not permitted under any circumstances in the hostel.

• Candles whether lit or unlit (either in bedrooms or in communal areas such as kitchens).
• Fireworks
• Incense, joss sticks, oil lamps or aromatherapy oil burners.
• Laser pens
• Fondue sets or chip pans
• Fairy lights or snake lights
• Gas heaters"

"ELECTRICAL EQUIPMENT

Electric heaters, toasters, hair dryers and irons etc, are not suitable for the electrical circuit & overloading is a fire hazard. All extension leads/boards must also be authorised by the office, & secured safely in the room to prevent trailing leads.

• Private electrical equipment must not be used in rooms without the Warden's permission.
• Any unauthorised electrical equipment found to be in use or suspected of having been used will be confiscated. It will not be returned until your departure in view of the very great danger caused to other residents by the risk of fire."

...behöver jag nämna att jag i morse vaknade av ett inte så sällan förekommande brandalarm-test?!

Jag bor i ett märkligt studenthus. Det drivs av något kungligt och alla som bor här verkar känna varandra. Eftersom jag är nykomling och dessutom inte ska bo här så länge har jag inte kommit in riktigt i det.

Hur som helst, ikväll är det kalas här. Ägarna bjuder till med catering och gratis dricka, allt för att de boende ska lära känna varandra!

Jag har på känn att det kommer bli ganska lame. De få jag pratat med under den månaden jag bott här är såna som INTE blir roligare med lite vin i blodet, och de jag inte har pratat med skulle bli konstigt om jag pratade med nu helt plötsligt. Man har liksom undvikit grannar hela livet, varför skulle man plötsligt börja UMGÅS med dem?!

Jag visar iallafall min välvilja med att gå ner och äta lite av maten som bjuds. Troligtvis kommer jag göra ett par tappra försök att prata med folk, och troligtvis kommer jag hinka i mig vin och göra bort mig. Men det gör ju inget, om två månader försvinner jag ändå härifrån!

Och NEJ jag är inte bitter, jag är hungrig!

So, wish me luck!

Jag går igenom Hyde Park nästan varje dag. Det märks att hösten nalkas, det blir kallare, löven gulnar och människorna klär sig varmare. Dessutom stänger parken när det blir mörkt, denna vecka 18:30, nästa vecka 18:15, osv. ända till december då den stänger redan 16. Det var ju lite deprimerande läsning kanske.

Jag kan upplysa er om att det är en grymt underhållande park! Där finns alltid massor med människor som är roliga att titta på. Joggare, hundmänniskor, turister, jag har till och med haft turen att få se ett par skolklasser! Det kanske är för blödigt, men kan man låta bli att le för sig själv när det går en hel klass med ungar i 5-årsåldern iförda skoluniform, hand i hand, två och två, i ett långt led? Hade lust att ta kort på dem, men det kanske var att dra det hela för långt...

Dessutom kryllar parken av miljoners med ekorrar! De skuttar omkring med sina stora svansar och jagar kastanjer. Jag försökte ta kort på dem, men de skuttar alltid iväg när jag knäpper, så en bild på skylten får duga som bevis. En dag förra veckan såg jag en superivrig ekorre som bar en stor taggig kastanj i sin mun. Den skulle i sin iver kuta över vägen för att visa sin fångst för sina vänner då det sade "Swisch". En cyklist kom i susande fart och KAPADE AV den stackars ekorrens svans! Där låg den fina orangebruna tussen alldeles ensam mitt på vägen i Hyde Park. Fyy!

Nu har Fummel gjort bort sig igen, hon låste nyss ute mig från mitt eget rum! Så jag var tvungen att gå långt och väcka den enda personen som har extranycklar och skämmas. Typiskt Fummel.

Jag älskar fiffiga konstruktioner! Detta är bara för bra, all energi och tid någon har lagt ner för att bygga banorna. Soundtracket! Flöjterna och den underbara mansrösten som kommer in en bit in i klippet... När jag blir pensionär ska jag göra nåt liknande.