--> Broderi - det nya svarta

"Hello! My mame is Alma!" - Mamma, pappa och lillasyster har hälsat på i London och lillasyster skulle promt presentera sig så fort tillfälle gavs. Hon är sju år gammal, därav "mame" istället för "name", haha.

Innan jag träffade dem var jag i mitt älskade Malmö och hälsade på en kortis, som jag har saknat det..! Plötsligt inser man hur bra man har det hemma med en alldeles gigantisk etagevåning centralt och fint. Och alla vänner och pojkvännen som man kan vara sig själv med. Inte som här, i London, där man måste prata engelska hela tiden och därför blir lite osäker, sådär så man ler och skrattar lite extra mycket. Hemma får man vara sur, grinig, ironisk, skämtsam och tillochmed sarkastisk. DET har jag saknat!

Fast jag måste skryta om att jag faktiskt har åstadkommit ett par ordvitsar på engelska! Blir till att fylla på CV:t, haha.

Jag köpte ett broderi-startkitt när jag var hemma! Jag har nämligen kommit på att det är väldigt fint och dessutom roligt. Snaaart ska jag börja, när jag har hittat inspiration och fått den ro som krävs. Tänkte brodera på frihand, det som faller mig in!

När jag åkte till Malmö i lördagsmorse (03:00) träffade jag tre göteborgare vid busshållplatsen på Baker Street. De kom i taxi, jättestressade, och hade missat flygbussen för att Engelsmännen klantigt nog hade glömt att informera om att deras busshållplats var tillfälligt avstängd. När jag sade att nästa buss kom vid 04:00 fick de totalpanik eftersom deras flyg skulle gå 05:50, så de tog taxi hela vägen till Stansted. Jag undrar i min nyfikenhet hur det gick för dem, hur dyrt det blev och om de hann med flyget.

Sen jag kom tillbaka till London har jag turistat med familjen på dagarna och repat Stockhausen på kvällarna. Vi gick till Harrod's två dagar i rad och kollade på leksaksavdelningen och julavdelningen. Alma köpte fyra guldfärgade paketrosetter för sina egna pengar medan jag höll hårt i föräldrarnas plånböcker. Inte läge att köpa årets alla julklappar på Harrod's direkt... Det har hur som helst varit slitsamt men roligt! De är i skrivande stund på hemresa.

Nu ska jag passa på att rekreera mig inför helgens bravader, vi ska framföra Stockhausens vidriga "Trans" (som jag skrivit om i tidigare inlägg) på Queen Elizabeth Hall. TVÅ GÅNGER. Om jag inte dör av tvångstankar på repet ikväll kommer jag säkerligen genomlida en smärtsam död imorgon på konserten. Jag vill ha texten "Här vilar Du" på min gravsten. Närå, men det är seriöst svårt att kontrollera tvångstankar när man tvingas sitta blickstilla och spela långa klusterackord i en halvtimme. Man får alla möjliga knäppa tvångstankar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Glad Påsk i efterskott!   Jag ids inte riktigt skriva blogg längre. Det var liksom mest ett tidsfördriv för mig under tiden jag var i Don Lon. Skrivarinspirationen dog ut totalt när jag kom hem. Sen var det ju så att jag inte hade så mycket annat at...

Nu har jag varit i min sommarby och firat jul med halva tjocka släkten! Det var jättemysigt, fast lika stressigt som alltid trots att alla önskat sig en lugn jul. Det blir så med min släkt. Alltid panik, särskilt när maten ska fram och under julklapp...

Igår kläckte pojkvännen en briljant julklappsidé. Hans kära far har ett fantastiskt intressant vokabulär, som en gamle skribent han är, och det inte utan att min pojkvän och hans syster lagt märke till det. De har alltså suttit och skrivit ner alla f...

Ååå så skönt det är. Äntligen hemma för gott. Slippa gå och lägga sig ensam om kvällarna. Träffa alla man saknat. Slippa prata engelska. Kunna diska sin disk med riktigt diskmedel och riktig diskborste. Sitta i en ordentlig soffa. Surfa med snabbt in...

Om tjugo minuter ska jag börja göra mig iordning, gå på toa en sista gång, packa på mig väskorna, och vandra till busshållplatsen i ösregn. Just nu är mitt rum en opersonlig håla med en massa väskor. Tjejen som ska bo här efter mig har varit här och ...